I går onsdag var det nån ny roddövning där man skulle ligga under 1:57 på 500m-tid så länge som möjligt. Med tanke på att jag upplevde 7 minuter och 42 sekunder rodd i ett snarlikt tempo som bland det vidrigaste jag gjort så valde jag att skippa. I stället blev det lyftarklubben och lite prepp inför torsdagens crossfit-maxning: ryck och vändningar.
Jag har inte ryckt tungt sen i höstas utan kört teknik de få gånger jag skivstångats, så jag började med ryckböj och fick ge mig på 75 kg där jag bommade framåt efter 2 reps. Perset på 85 kg står sig ett tag till. Sen ryckdrag+ryck för att få stångbanan lite närmare kroppen. Det känns som vanligt finemang till 50-55 kg och sen brakar allting ihop. Precis som det gjort så många gånger förr. Jag blir livrädd för att sätta mig och jag börjar loopa ut stången eftersom jag har benen alldeles för raka vid klippet så det finns inget mer frånskjut att hämta och bara juck återstår. Jag klarade inte ens 60 kg. Surade ihop och gick hem.
Det var kanske bra med ett provåk ändå, för i dag fick jag dit 135 pund / 61 kg. Det är en skitvikt och uselt sitt och fula loopar fortfarande men jag blev lite peppad på att jaga vidare nu. Kanske nöta mer på 55-60 och verkligen fokusera på stångbana och sitt. Pang-pang-lyftning.
Vändningarna är luriga eftersom jag har så dålig position i botten. När jag inte kan styrkevända längre så blir det skit av allting. Tyngsta sittvändningen i dag blev ändå 190 lb / 86 kg som får ses som godkänt efter ett enda pass med tunga vändningar sen oktober. Mitt patetiska pers är på 88 kg men om jag bara ligger på lite nu så ryker det. Saker att fixa är höftrörlighet och ryggstyrka så jag inte ser ut som en överkokt tigerräka i hållningen när jag ska ställa mig upp.
Över lag bra pass, fick med mig de vikter jag hoppats på och lite till. Promenerade lyftrusig hem med Minilogue i lurarna genom ett 26-gradigt sommarnatts-NewYork. Nu ska jag vila stjärten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar