I går (eller i förrgår om man läser detta i framtiden, där Sverige befinner sig) lyckades jag drälla runt på gymmet i över två timmar, mycket tack vare att den tystlåtne, ödmjuke och perverst starke ryssbjörnen med det asmäktiga namnet Yasha Kahn var på plats. Om inte namnet klingar bekant kanske ni lytt mitt råd om att följa Dmitry Klokov på Youtube och skymtat honom där:
Helt enkelt en snubbe som hänger med Klokov, Ilyin, Polovnikov och andra tuffingar. Han avbröt mina pinsamma knäböjsförsök för att påpeka att jag inte verkar koppla in vastus medialis, vilket förmodligen är helt rätt eftersom jag inte minns om jag någonsin haft träningsvärk i den. Hur han kunde se det begriper jag inte men killen har ju lyft förr, så att säga. Jag vet inte om jag begrep helt hur jag skulle åtgärda det men han fick mig att försöka göra wall squats med NOLL avstånd mellan tån och väggen.
Ni kan ju testa själva: Ställ er knäböjsbrett med tårna mot väggen, knäpp händerna bakom huvudet och gå ner i fulldjup knäböj utan att tippa bakåt eller nudda väggen med knäna eller plytet. TOTALT JÄVLA OMÖJLIGT och i strid med flertalet naturlagar skulle jag påstå om jag inte fick se Yasha göra det helt obesvärat. (Och Helena, om du läser, jag utgår från att du kan göra det utan lyftarskor ens.)
Så det är väl bara att börja öva antar jag. Yasha satte sitt knä mot min ländrygg och bände ut mina knän med stenkrossarnävarna, så jag är en smula öm i dag. Men om det där kan vara nyckeln till att få ordning på mina böjsiffror så ska jag gladeligen väggböja flera gånger om dagen tills jag klarar det.
Annars då? Fem reps ryckböj på 65 kg gick ganska lätt vilket känns kul, men 56 kg press var väldigt nära omöjlighetens gräns vilket var närmast traumatiserande dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar