måndag 13 januari 2014

Ola blir svag

Hej, det var länge sen!

Efter flytt till New York, panikartat lägenhetsletande och komma-i-ordning-i-ett-helt-nytt-samhälle-fixande, två veckor på vårt Los Angeles-kontor, tre veckor superseg förkylning och alla tänkbara ursäkter så har jag nu tränat.

Eller det var lite ljug för jag sprang ju några gånger i LA och hann även med ett besök på urklassiska Gold's Gym, men det var i mitten av november. Jag kan meddela att den här träningsfrekvensen inte leder till särskilt åtråvärda resultat.

Dagens pass var en provträning på närliggande (250 meter?) Quick Fitness. Ingen lyftarplattform och bara en böjställning plus förstås amerikanska muppvikter i pounds i stället för kilo, men annars superfint ställe. Massor av utrustning, superrent och prydligt. Jag tänker att man kanske kan ha ett medlemsskap här och gå och köra sina böj på morgonen, och sen har man ett annat ställe man kör själva lyften på. Men det är ju en nödlösning, helst ska man ju ha riktig plattform i vardagsrummet.

Dagens pass började med 5 minuter rodd som uppvärmning, lite grundrörelser med tom stång (böj, ryckböj, drag, pressar) och vanliga lyftarstretchen för att kolla hur kroppen mådde. Hittills kändes det rätt okej. Sen böj: Alltså det var så. jävla. tungt. Det blev 3 set femmor på 185 lbs (84 kg) eftersom jag ville ta det lugnt och hålla bra fokus på form och teknik, men efter första setet på den här uppvärmningsvikten så brände det som en manetattack i baskida lår. Så jag ska inte inbilla mig att jag hade kunnat köra många hekto tyngre.

Jag gick vidare till maklyft och körde femmor på 135/185/225 pound (61/84/102 kg). Det räckte, för där slutade ryggen lyda nervsystemets order om att hålla formen. Alltså jisses krister på meskalin, hur kan 102 kg marklyft vara tung?! Jag vill grina.

Näst sist femmor press. 105 pounds / 47,6 kg och jag klarade bara 3 reps i tredje setet. Det fanns liksom ingenting i kroppen här, jag var som ett tomt skal bara. På Gold's i LA pressade jag 61 ändå. Det hade inte gått om det så gällde livet nu.

I morgon kommer kroppen kännas som om jag gjort baklängeskullerbyttor nedför en rulltrappa, men jag längtar faktiskt lite, för hellre det än att vara svag som en homeopatibehandling.

Jag har två andra gym i närheten som jag också ska testa. Återkommer, om jag hämtat mig till dess.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar