tisdag 30 april 2013

Omstart

Jag har varit sjuk.

Elfte april, då mitt förra inlägg skrevs, var tills i dag senaste gången jag tränade. Däremellan har jag hunnit med att under två veckors tid vara övertygad om att det flyttat in giftpilgrodor i mitt svalg och haft någon sorts svensexa med temat Sodoms 100 dagar. Halsfluss var det tydligen inte, märkligt nog, men nu har grodorna flyttat ut och jag vågade mig på ett pass nere på atletklubben på lunchen. På nästan exakt en timme hann jag värma upp och töja igång gubbhöfterna, köra treor ryck (golv/låghäng/låghäng) på tre upptrappningsvikter och sen 5 set på 50 kg. Därefter femmor böj på 60/80/100/100/100, illa räknade maxreps axelpressar på 40 kg i tre set och lite allmänt axel- och armjoxande med mindre vikter.

När man haft uppehåll och varit sjuk, speciellt när man inte ens med generös välvilja kan kallas ungdom längre, så tappar man en del kapacitet. Rycken var utan bom (om än med tunn marginal) men tröga, fula och krokiga, som om jag försökte göra dem under vattenytan i en strömmande älv. Böjen gick vidrigt tungt och redan första repsen i varje set hade tendenser till squat-mornings. I sista setet var jag extremt nära att ge upp efter en tredje repetition som måste ha sett ut som ett självmordsförsök, men jag lyckades death metal-gurgla fram någon sorts sista kraftdepåer och torterade fram två till reps ur låren genom att dropbomba ner stenhårt och ta dem på studs. Även här otroligt fula reps rakt igenom.

Höfterna, som den optimistiskt lagde skulle kunna tro var utvilade efter det långa uppehållet, gjorde ont på riktigt så det blev varken front- eller ryckböj. I stället lätta axelpressar med volym för att nöta position. Trodde jag. Set 1 var nog en bit in på tvåsiffrigt men orken och trycket dunstade bort som en DMT-hägring. I de andra två seten kom jag inte ens upp i 10, det var fullständigt tomt i axlar och armar.

Jag har tränat riktigt vidriga benpass i den där lokalen, men i dag, med futtiga 5x3 på 100 kg i böjen, var första gången jag blev stående halvvägs upp i trappen. Kroppen kändes så tung att min fart uppför ebbade ut tills jag bara stod där. Att behöva spendera 20 sekunder på att psyka upp sig för att gå i trappor två våningar är kanske inget tecken på toppform. Jag ser fram emot ganska spännande träningsvärk.

Så det var lite uppförsbacke i dag, kan man säga. Jag kommer tyvärr inte att vara tillbaka i gamla träningsschemat än på en vecka eftersom jag ska till Spanien i 5 dagar pga jobb i morgon. Jag får packa löparskorna och hoppas att hotellet har någon vrå med discogymmarhantlar i alla fall.

torsdag 11 april 2013

I dag har jag ätit EN bulle (nästan)

Edit: Internet sket på sig och bilderna funkade inte. Åtgärdat nu.

Jag har det så lyxigt att vi har egna kockar på jobbet. De bakar något gött till tre-fikat varje dag, men då brukar det ingå ägg som jag är allergisk mot. I dag kompenserades det ganska rejält när kock-Christoffer kom ner med den här:



Jag åt nästan hela:


Nu mår jag inte jättebra, ska ni veta. Men om en timme är det ledarledd tyngdlyftning i gruvan. Jag kommer nog spy, vilket också är enda sättet jag klarar en tredje dag under 92 kg, för jag tror bullen på heders vägde typ 2 kg.

Slut-edit: Jag spydde inte, men har mått bättre. 

måndag 8 april 2013

Belgien, byxor och bra pass

Ingen träning i helgen eftersom jag åkte till Belgien för att DJ:a märklig musik, vilket de gillar i det där låtsaslandet. Jag passade på att besöka tidigare nämna kompisen Fabien vars leukemibehandling verkar gå bra, i den mån något som har med den där helvetessjukdomen att göra kan sägas vara bra. Jag håller alla tummar jag kan och är tacksam för den enorma reality check det innebär att få ta del av hans perspektiv på livet och hälsa.

Det berodde inte på cykelpendlingen men när jag skulle kliva upp på scenen sprack ett till par byxor. Jag kommer på allvar att börja med kilt snart.

I morse sa vågen 92,1 kg vilket är 1 kg bakom tänkt plan om jag nu inte tappat räkningen. I onsdags var det 91,6 så det var kanske mest söndagens bakispizza efter hemkomsten från Belgien som saltat upp kroppen norr om 92 igen.

I dag hann jag med en liten sväng på klubben och tog 60 i ryck för en tvåa (pers!), och gjorde även tvåor frivändning med fullt sitt plus en extra frontböj upp till 80. Sen en massa axel- och bröstryggsrehab.

Mitt liv är fortfarande fullt med en massa annat mumbo jumbo utanför tränandet som äter upp min energi, och snart hoppas jag kunna berätta lite mer om det. Ni sitter förstås som på nålar till dess va? Bra, tänkte väl det.

tisdag 2 april 2013

Antal dagar cykelpendling: 1. Antal byxor som spruckit: 1

Ja jag tog cykeln i dag, och hejsan vad låren inte var vana vid mjölksyra. Jag får börja cykla i ombyte även om jag inte ska träna på morgonen, dels för att jag annars har 0 byxor kvar och dels för att jag monsunsvettas oavsett temperatur. Det är fortfarande is och rullgrus överallt så man kan inte riktigt spurtstridshetsa mellan rödljusen riktigt än.

På lunchen hann jag förbi naptrapaten för återbesök med axeln. Ett intressant test var när jag låg på sidan, Mattias vred upp armen i nån sorts jiu-jitsu-låsning medan han med frikostiga mängder fysiskt våld pressade ner skulderbladet mot ryggraden. Så fort han pressade ner hårt så var all smärta i axeln borta, men när han släppte så kom den ilande smärtan skjutande. Nu är bara frågan hur i helvete jag med muskelkraft ska kunna få skulderbladet till den där positionen. Med tanke på hur hårt han behövde trycka känns det ouppnåeligt, men det är väl bara att nöta rehab-övningarna och hoppas det ger något. Jag har fortsatt stöt-förbud i alla fall.

Vikten var 92,5 i morse och jag orkar inte ens kolla hur långt efter schemat jag är nu. Cyklingen får förhoppningsvis ett par kilo att rinna av snart. Annars kör jag lite vilovecka nu, förutom cyklingen då och den där napalmstarka chilin jag åt i helgen. För svett räknas som träning va?