Man kan ju alltid köra lite böj

För andra helgen i rad har vi haft besök och då är det inte alltid läge att försvinna 3 timmar för att man ska umgås med skivstången. Tre dagar utan träning är inte kul, allting hinner stelna och tekniken dunstar snabbare än snö på Seychellerna. I dag blev gymbesöket som jag hade tänkt riva av kring lunchen uppskjutet ungefär tusen gånger pga en massa jobb tycktes alstras ur tomma intet, så när jag väl kom ner till gruvan var klockan 19 och energinivåerna i klass med Leif G W Persson på metadon.

Men man kan ju alltid köra lite böj.

Medan jag försökte bända ut höfterna i rimliga lägen kom Alvin, en av de mer begåvade adepterna från vårens nybörjargrupp, och ville också köra böj. Jag frågade om vi skulle köra femmor men han tyckte vi skulle maxa. Jag faller ju gärna för grupptryck, så det var bara att börja bygga upp till tunga ettor.

Om jag minns rätt blev min serie lite femmor-fyror-treor och sen 110/115/115/118/120/120/123. Oklart om jag verkligen gjorde två på 120 kg men jag tror det. Mitt max är 125 kg och med tanke på hur risig och orkeslös kroppen kändes så var 123 helt okej. Snyggare mindre ful än min 125:a men inte med nån vidare mersmak så det fick räcka.

Sedan 5x5 på 100 kg för att få lite volym, vilket kändes okej men lite segt och jag hamnar framåt ibland. På Alvins inrådan testar jag att fokusera mer på att spänna ihop skulderbladen och det hjälper. Behöver öva mer på det.

Nu: Mer jobbmöten på Skype.