Jag fick frågan om jag givit upp de olympiska lyften och sanningen är väl att det är nästan "ja" som är svaret där. Inte permanent eller så, men, eh… äh, jag förklarar:
Jag gillar att träna på morgnarna, men det får man inte på Atletklubben pga nån granne som störs. Så jag tänkte att jag över lite på egen hand under cykelsäsongen och kör kvällstid på atletklubben senare. Men sen pajjade jag höfterna med mitt rekorddumma 100 reps böj på kroppsvikt och i kombination med lite influensa och New York-resa lyckades jag förhala bort hela återstoden av 2012.
Jag kör lite cleans, jerks och ryck i bland, men ganska sällan. Förra veckan hann jag med några ryck igen men på jättelåg teknikträningsvikt. Jag vill jättegärna bli bra på det här men är samtidigt lite uppgiven inför min teknik. Tyvärr är det en inställning jag haft till saker rätt ofta genom livet: Är jag inte bra på nåt direkt så skiter jag i det. Jag har trots jämtländsk fjällsportig uppväxt åkt snowboard en enda gång, var skitdålig och gav upp för all framtid.
Äh vafan jag har ju väskan packad i dag, jag får väl gå till Atletklubben efter jobbet helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar