söndag 14 oktober 2012

Lägesrapport från höftkonvalescensen

Prispallen.

Min plan är som bekant att bara träna överkropp medan iliopsoas vilar sig i form, men jag blir helt tokig av den tanken så i går lyckades jag träna lite ben utan att blanda in höfterna. Eftersom jag i fredags hällde ohyggliga mängder rusdryck i plythålet så genomfördes gårdagens pass ordentligt bakfull.

Ska man discogymma MÅSTE man träna pattarna så efter 3 km löpband blev det massor av hantelpressar i olika vikter och vinklar. Jag måste erkänna att jag alltid har gillat hantlar bättre än skivstång för bröst, men har envisats med stång efter Starting Strength-episoden i början av året. Men nu skiter jag i det för hantlar känns som det tar bättre, är av outgrundlig anledning "roligare" och man behöver inte frukta för sitt eget liv om man inte orkar sista repetitionen. Som tyngst körde jag med 28 kg-hantlarna men är man så här språkresebakis rinner krafterna ur en extra snabbt. Jag fick ganska fort gå ner ett par snäpp för att orka 8-10 repetitioner per set.

Efter att bröst och framsida axel mosats till puré tänkte jag bita ihop och köra lite pullups trots min överväldigande avsky för den övningen, men se då var båda de stationerna upptagna! Hög på lyckan över att tillfälligt slippa detta blev det i stället en sån där bensparkmaskinen som isolerar framsida lår. Eftersom höftstrulet inte är quadriceps-fästena utan iliopsoas tänkte jag att denna borde gå att köra under höftvilan och det gick mycket riktigt alldeles utmärkt. Ett år av tunga böj har givit nån sorts resultat och tior på 80 kg var ganska bekvämt (men alla såna här maskiner har lite olika utväxling, bör tilläggas). Däremot blev jag lite lätt illamående här, kanske på grund av ca 3 liter amerikansk döds-IPA i kroppen (inte bara de frikyrkligt milda sorterna i bilden ovan).

Det begynnande illamående fick mig att skjuta upp pullups lite mer och gå på en annan bengrej, nämligen tåhävningar. Det finns två manicker för detta, en stående och en sittande. Jag tog den stående varianten och körde 3x10 på vad jag tror är 100 kg (det står 220, som bör vara pounds). Jag borde ha kört mer för vader är sega grejer och jag känner inget i dag. 6x15 hade nog varit bättre.

Illamåendet ville inte riktigt klinga av så jag skippade pullups igen, men eftersom jag är dum i huvudet gick jag och gjorde dips i stället, vilket är minst lika jobbigt. Efter all bröstträning var triceps helt slut så det blev inte så många, och jag började känna mig rätt grön i nyllet. Två set fick räcka. Jag avslutade med att i sann discogymmaranda gå och svinga lite hantlar. Ja, jag kör curls. Ja, jag skäms lite. Men jag gör det i alla fall stående.

måndag 8 oktober 2012

Discoträning

Det har varit lite glest med träningen men i fredags hade vi lite firmaståhej med gocart, klättervägg, såna där sumodräkter som luktar gammal konsultsvett, discobowling och hinkvis med öl. Det var roligt eftersom det gick bra: Jag som inte hållit i en ratt på ca 8 år överraskade mig själv med att vara rätt skaplig på att köra (mitt lags bil var den snabbaste av 8), jag lyckades slunga runt en MMA-tränande brottare (som förvisso är van att träna i gi och inte sumodräkt) och jag måste nog testa klättring lite mer: Det fanns tre leder och ingen var väl egentligen svår men jag klarade alla inklusive den med lite överhäng. Inte så pjåkigt för någon som aldrig klättrat förut, om jag får säga det själv. Jag har alltid utgått från att jag är askass på klättring på grund av att jag är lite tung för min armstyrka, men bara man hade bra grepp (och mitt är väl åtminstone hyggligt) och lyckas få upp en fot på nån liten plupp så kan man lösa allting med benstyrka. Vi har ett par klättringsfantomer på jobbet som jag kanske får haka på nån dag.

Jag är sensationellt kass på fyllebowling i alla fall, så där blir det inget skryt. Kanske i så fall att jag är precis lika dålig med bägge händerna.

Dagens cykling till gymmet gav nya astmaproblem. Det har hänt nåt sen i somras som gör att ansträngningsastman snart är i nivå med när den var som jobbigast under uppväxten, vilket känns måttligt peppande. Medicinen räddade mig men sen bronkitrosslade jag lungslem i 20 minuter.

Själva träningen blev enbart överkropp pga höfthaveriet: Axelpress med skivstång, axelpress med hantel (en sida åt gången), triceps pushdowns, face pulls, triceps extensions med skivstång stående (över/bakom huvudet), skivstångscurls. Sen en massa benstretch för att få ordning på höftjävlarna. Oklart om det hjälper, det känns alltid värre så fort jag försökt töja lite.

Det känns störtlöjligt att inte träna ben, som om jag fuskat mig genom hela passet. Men jag tänkte att jag kan springa lite på löpband och kanske testa lite benträningsmaskiner som inte innebär så djup rörelse i höftleden.

torsdag 4 oktober 2012

Höfthaveriet

Jag tror alltså att jag på något vis krashat iliopsoas eller närliggande muskler. Efter lite RDL och marklyft i förrgår kändes det lite bättre, så jag trodde att det kanske var röven som strulade: Ofta är det ju så att man har ont på motsatt sida av var problemet egentligen sitter (det där lät sjukt ovetenskapligt men jag tror det kan stämma faktiskt).

Just eftersom det känts lite bättre valde jag i morse lyftarskorna i stället för löp- och skuttskorna. Ordentlig uppvärmning på crosstrainern (försök aldrig köra löpband med lyftarskor) resulterade tyvärr i att astmahelvetet kom tillbaka, så där har jag ett annat problem. Nåja, en dos inhalator så var jag på banan igen. Sedan en massa stretch för höfter och ben, inklusive nån sorts bencrawl/häckpassagecirkelrörelse jag sett lyftarproffs göra. Den borde få lite ordning på höften tänkte jag. För att inte lasta på för hårt direkt körde jag OH-squat på bara 50 kg. Lyften i sig gick bra, jag kände mig jättestabil i både bål och axlar, men i botten är det tamejfan något som inte stämmer med höfterna. Det är som om en liten kniv sticks in rakt framifrån precis i höjd med höftleden.

Efter lite fjuttviktsbänkpress spenderade jag 10 minuter på stretch och foam rolling plus att jag ålade runt på en liten golfboll som fick äta sig in i köttet kring höfterna och mosa runt vävnaden. Det gjorde skitont vilket jag tänkte skulle vara ett gott tecken men nu har jag hållning som en gravid hockeymålvakt så förmodligen är vila det enda rätta. 3 veckor discogym, here I come!


tisdag 2 oktober 2012

Omstart

I dag har jag tränat för första gången på två veckor. Pausen orsakades av en vecka man-flu och en vecka där jag har mått allmänt uselt på lite mer diffusa sätt: allmän svaghetskänsla, den där jäkla astman, huvudvärk, trötthet, ömmande leder. Ända sedan jag gick och odlade upp en explosiv laktosintolerans för någon månad sedan så har kroppen varit ynklig och allmänt dålig på de där sätten. Jag testar att mula i mig vitamin C och D dagligen nu för att se om det hjälper. Det här med vit månad kändes för övrigt helt värdelöst: Visst, jag har varit sjuk under tiden, men jag mår då inte ett jäkla dugg bättre. Öl = livets elixir.

Jag tror förresten att jag pajjade höfterna ganska ordentligt av det där med 10x10 böj på kroppsvikt; Iliopsoas (heter den så på svenska också?) gör numera skitont när jag ska ner i böj och jag känner av den även om jag bara hasar runt i vardagen. Rent generellt börjar jag inse att mina höfter är ett stort problem rörlighetsmässigt, så jag lär få anledning att återkomma här för nu har det gjort ont i 3 veckor och verkar inte vilja gå över.

I fjol ställde jag cykeln vid den här tiden men nu tänkte jag hålla ut en månad till innan jag köper SL-kort. Kosmos belönade genast den ambitionen med att ge mig punktering efter 400 meter i morse så jag hann inte träna så mycket som jag tänkt. Höfterna gör att jag skippade alla sorters böj, så det blev 15 minuter i 12 km/h på löpbandet för att kolla om astman skulle mopsa upp sig (det gjorde den inte!), lite försiktiga RDL och sedan marklyft (upp till 130 kg) eftersom höfterna tjurar lite även här, och axelpressar (3x5 på 45 kg pga alarmerande svagma).  Jag testade att stretcha surhöfterna lite mellan axelpressarna men det blev inte ett dugg bättre.

Nåja, det var kanske lagom mjukstart efter 2 veckors uppehåll.