Dagens lårprygel

Många duktiga träningstyper säger att man ska veta vad man ska göra innan man kliver in i gymmet i stället för att slumpa runt lite på känn. Poängen är att man alldeles för lätt skippar saker annars. Men det blev lite på känn i dag, för när jag skulle göra ett en tvåa böj på 100 kg inför att ge femman på 110 ett nytt försök så kändes kroppen lika medgörlig som en sur katt. I stället fortsatte jag göra repetitioner på 100 så det blev en femma där och skippade 110 helt och hållet. Övriga två set på 100 gick däremot bra, kanske för att jag inte varit uppe på 110 och stökat? Jag fick till bra djup (inga fegvändningar precis vid parallellhöjden) och även om ryggen är lite klen så var det inte så mycket good morning-stuk. Så nu tänker jag att i stället för att fortsätta med 5x3 på 100 tills evighetens solnedgång stundar så kanske jag ska testa treor på 110.

20 böj i rad puttades upp ännu lite till för att hamna på 75 kg i dag. Så länge jag får ta mikropauser med 3-4 andetag efter 5, 5, 3, 3, 2 reps så kommer jag ju kunna ta mer också, men jag kanske ska stanna på 75 och försöka jobba mot att ta alla 20 helt utan paus i stället. Jag känner mig mycket, mycket starkare i den här övningen nu än för ett par månader sedan. Jag gissar att ursinnescykling över västerbron i motvind två gånger dagligen har gjort låren ganska Gunde Svan-iga.

Det blev lite OH-böj också. Jag tänker att jag ska klara 15 på 55 kg som den där tjejen jag visade video med förut, men jag glömde mitt magnesium hemma i morse och greppet började skita sig vid 7 så jag fick ge mig. Vet inte om det hade gått ändå, men några till hade jag fixat.

Mitt ryckgrepp är inte ända ute vid ändarna (min vingbredd är ca 189 cm mellan fingerspetsarna) så om ena handen glider sista biten ut blir vikten sned. Som jag gnällt om tidigare är mina händer dessutom av en storlek som hade behövt en tjockare stång för att få riktigt bra grepp. En annan sida av det problemet är att mina handflator är så stora att stången hamnar väldigt långt från handleden, och det är lite obekvämt när man kommer upp i vikt. Det går ju garanterat fixa med att lära sig greppa smartare, men jag tycker om att klaga, så nu gör jag det.

Jag hade lite ont om tid så det blev för miljonte veckan i rad inga marklyft. Jag får smita förbi i morgon kanske (tänkte nämligen—håll i er nu—INTE DRICKA ALKOHOL I DAG), för jag måste/vill verkligen börja få in lite mark i schemat igen.

Lyteskomik

Alltså jag tycker inte man ska håna folk som ändå går till gymmet och försöker, men en del saker är verkligen för dumma för att skonas. Det här var roligt:



Jättemycket mer finns på http://www.youtube.com/user/lolzgym/videos

Att täppa till alkohålet

Kära dagbok,

I torsdags stod jag med träningsväskan käckt på svaj och drack after work-öl med andra digitalreklammakare på operabaren. I fredags var det, som de mer skarpsinnade av er noterar, fredag. Det innebar förstås lite vin och sådär. I lördags försökte jag lönehelgshandla kläder på stan och för att inte självantända på grund av fenomenet "folk" fick sinnet strykas medhårs med hjälp av ett gäng pansarbrytande öl på Oliver Twist. Så det blev alkohol tre dagar i rad. Igen.

I går, efter två karaktärsstarka dygns uppehåll från rusdryck, hade vi någon sorts fest med jobbet som involverade laser, karaoke och fireball-shots. Ja, och jättemycket rödvin och öl, förstås. Hur full jag var? Jag falsettsjöng Carolas "Fångad av en stormvind" medan jag hade utsläppt hår. Frågor på det?

Jag har ju pratat om detta med alkoholens baksida förr, men om det är någon som lyssnar så är det tydligen inte jag i alla fall. Om Wacken-festivalens camping var ett djur, så mår jag i dag som om det djuret våldtagit kroppsöppningarna i bokstavsordning ett par varv, boxat mig skithårt i magen, tatuerat mina ögonvitor med en Watain-pin och tysk curryketchup som bläck, för att sedan bajsa i min mun.

Det är nog inte jättelångsökt att tro att kroppen mår lite bättre om man inte gör såhär mot den. Till saken hör att jag inte drack en droppe alkohol förrän jag var 26 (!!!), så jag har ju rätt bra koll på hur man gör för att tacka nej. Så i stället för taktiken "försöka dra ner på det lite", som hittills inte givit några överväldigande resultat, kanske en vit september är en bra idé. Eller bara ligga väldigt, väldigt stilla och koncentrera sig på att upprätthålla basala kroppsfunktioner som puls och andning. Vi hörs.

Det blev 4

…high bar-böj på 110 kg, alltså. Jag vill ju klara fem och gav den femte en ärlig chans men fastnade i botten. Eftersom detta var på plågsamt utrustningsfattiga Sats Sankt Eriksbron så finns inga skyddspinnar utan jag fick försöka dumpa vikten bakåt. Det gick helt ok men stången skavde lite mot ryggen på väg ner. Jag höll svanken bra så det var mot erector-musklerna, men det känns ju lite riskabelt om man börjar skava mot kotorna med tunga vikter. Nu har jag gjort en sån dumpning i alla fall och kanske inte är lika rädd att fastna i fortsättningen.

Jag var lite mosig efter de där fyra segböjarna så sen blev det 5 set à 3 reps i stället för vanliga 3x5 på 100 kg. Det är inte så bra med så många set för vilan tenderar bli lika lång ändå och det äter upp träningstiden. Jag gillar att vila, nämligen.

Jag har problem med att höfterna åker upp mycket snabbare än axlarna när det blir tungt så det blir nån sorts goodmorning-squat. För att fixa det försökte jag justera tyngdpunkten aningen mer mot hälarna och tänka på att koppla in skinkor och baksida lår så fort som möjligt för att fälla upp överkroppen maximalt redan i bottenvändningen. Det i sin tur kräver att man håller svanken riktigt bra och för att klara det måste jag nog få upp rörligheten i höfterna lite mer. Det gick väl sisådär med allt detta i dag, första repetitionen i varje set var ganska prydlig men sen kroknar jag en aning. Får köra mer RDL och kettlebell-svingar.

Svingar ja, hade ju tänkte försöka maxa på 32 kg i dag (gjorde 40 förra veckan) men efter avslutande 20-reps-böj-setet som i dag hamnade på 72,5 kg blev det i stället OH-böj resten av passet. I stället för att bygga upp till 3x5 spontankörde jag ett nytt upplägg: Femmor med snabbt dropp ner i botten i 5 kg-steg upp till 50 kg, och där körde jag en 10:a som nog kunde ha blivit 15. Jag hade liksom ställt in mig på "nu jävlar ska jag klara 10" så då slutade jag där, men det gick oförskämt lätt i dag. Av någon anledning är jag rädd att gå över 55 (där jag kört 5-reppare ganska många gånger nu) men nu måste jag snart testa 60. Sen är det väl bara att nöta vidare tills man grejar 15 på kroppsvikt som den här damen (123 lbs ≈ 55 kg):



Så ja, jag följde för en gångs skull mina egna råd och fokuserade på det jag tycker om. Jag får väl ha tunna armar och klen kondis då. Jag har i alla fall rejäla lår, och roligt på gymmet.

Borde schmorde

Hur ofta jag än tränar så har jag ett jobbigt litet skuldbelagt ok på mina axlar för den träning som inte blir av. Jag borde köra styrkekondis, jag borde träna mer mage, jag borde ta tag i min totala oförmåga att göra ordentliga cleans och jag borde definitivt göra pullups som jag ju tycker är så viktiga. Som vanligt är det sånt jag är dålig på som inte blir av, så jag förblir dålig.

När jag väl gör ett desperat försök att ta itu med några borden så går det dåligt och jag får träningsvärk i nivån Irukandji-sting och sen tar det ett par månader till nästa försök och skuldkänslan gror som en kalifornisk skogsbrand.

Men vet ni vad, fuck borde. Jag kan inte bli bra på allt och om jag ändå försöker så kommer jag garanterat inte bli bra på någonting. Visst, det är klart böj och ryck skulle tjäna på starkare bål och om jag ska bli bra på stöt så måste jag ta itu med tekniken i cleans (vändningar) förr eller senare. Men hela min livskvalitet skulle tjäna på att jag sluta älta det där. För vad är det som egentligen skulle bli så mycket bättre om jag lade till allt som jag tycker mig träna för lite av nu? Det finns ju en överhängande risk att jag skulle få skära ner på böj för att hinna allt och det är ju kanske världens sämsta idé. Det är ju min absoluta favoritövning, så varför inte låta den få högsta prioritet? Annars slutar jag som stackars Kalle.

I morgon blir det böj igen. Jag borde klara en femma på 110 kg high bar snart tycker jag.

Tekniktisdag

När jag kört ryck har jag varit ganska dålig på att fånga långt ner. I stället har jag gjort nån sorts styrkeryck, men jag vill ju lära mig den kompletta rörelsen och inte bara få upp vikten. Jag har känt mig långsam och ickeexplosiv också, så i dag testade jag ett nytt upplägg för att få lite snärt i kroppen och ordna upp det här med fångstdjupet:

• OH-squat med fokus på att droppa ner så snabbt som möjligt, inklusive ett litet hopp/stamp för att flytta fötterna lagom brett. Jag har ofta hoppat ut lite för brett förut, troligen pga någon sorts osäkerhet kring position, vighet och balans. Ca 10 repetitioner.
• Stången bakom huvudet, men med ryckgrepp: Droppa ner i böj så fort som möjligt och lås ut armarna, helst utan "skutt" i början. Stången ska alltså inte skickas uppåt utan kroppen ska ner så långt (och så snabbt) att man jag fånga med raka armar. Även här fokus på att stampa ut fötterna i rätt fångstposition och hamna djupt hellre än brett. 5-10 repetitioner.
• Ryck från höften, alltså ett isolerat "second pull". Fokus på spänd rygg, svanka, bröst upp, ben lätt böjda. Samma hopp/stamp som innan och så fort det bara går ner i djupaste fångstposition. Ca 5 repetitioner.
• Ryck från ovanför knät. Fokus på position som ovan men nu även på att hålla stången mot kroppen och svepa in den mot höftträffen. Igen fokus på hopp/stamp för rätt fångstposition. Ca 5 repetitioner.
• Ryck från under knät. Hållningen blir ännu viktigare här när man börjar längre ner, och svepet blir svårare när man ska runda knät och det är lätt att man blir lite långsam här. Samma hopp/stamp/fångstposition. Ca 5 repetitioner.

Jag började med att göra ovanstående med bara stången och körde sen allting med 30 kg också. Inte mer, för det är teknik och hastighet som var fokus och inte styrka. Sen blev det lite renodlad magträning för första gången sen typ april.

Kroppjävel

Jag vill ju gärna skriva roliga texter i den här bloggen men nu är jag på lite för dåligt humör för det. Så här kommer jättemycket allvarlig text som ni kan hoppa över om ni är allergiska mot gnäll.

Allergi ja. Hela mitt liv har jag haft en massa allergier, mot mat, djur och natur. Periodvis har jag också haft ganska allvarlig astma som tack och lov lättat lite i vuxen ålder. Väldigt många gånger har jag förbannat hur orättvist det är att jag ska behöva dras med de där ruttna förutsättningarna, för det känns som ett straff jag inte förtjänat. Samtidigt inser jag att jag ju har det bra på många andra sätt: Inga värre åkommor som t ex diabetes eller epilepsi, jag är inte extremt kort eller lång, kroppen är hyffsat symmetrisk OCH proportionerlig, plus att hjärnan (numera) tjänar mig ganska väl.

Jag äter, trots viss fäbless för öl och chips, ganska bra kost för det mesta. Jag stoppar inte i mig några djur, vilket bara är nackdel om man är en idiot som inte förstår att det finns andra källor till alla viktiga näringsämnen.

Jag tränar flitigt och, om jag får säga det själv, hyffsat smart. Ingen överträning, inget fjantande med isolerade muskler, jag månar om rörlighet, lyssnar noga på smärtsignalerna och läser på om allt jag tar mig för.

Men tror ni kroppen uppskattar den här omtanken? ICKE.

Under sommaren har jag fått allt större problem med eksem och klåda, plus en allmän känsla av pågående allergireaktion i kroppen. Ögonen började svullna, rinna och odlade upp en rad olika ryckningar. Till slut var det så illa att jag fick acceptera nederlag och återuppta behandling med de allergitabletter jag trodde jag kunnat sluta med. Man blir trött och seg av dem vilket är pissdåligt, men jag hade inget val nu. Tack kroppen, för att du rämnar om du inte får motgift mot dig själv.

Under uppväxten drack jag enorma mängder mjölk, säkert 3 liter om dagen helt utan överdrift. Det tycks ha resulterat i okrossbar Wolverine-benstomme (jag har försökt) och jag tänkte att det kanske är läge att återgå till lite högre mjölkdos om man ska bli stor och stark. Så i en månad nu har jag dragit i mig några liter i veckan, men min nemesis kroppen har tydligen förträngt 20 års mjölkdrickande och tackar numera för mjölkintaget med att tvinga mig kissa med stjärten varje morgon. Jag tänkte att den kanske vänjer sig men det blir då fan inte bättre, snarare tvärt om. Så nu är jag av allt att döma laktosintolerant också, utöver alla tidigare allergier som givetvis inte går över.

Tidigare i dag gav jag mig ut på en löprunda. De senaste gångerna har jag känt mig lite tung i andningen men det har släppt efter ett par kilometer, så när det även i dag kändes kärvt i bröstet försökte jag som vanligt bara vänta ut det. Efter drygt 3 km var det tyvärr astman som vann, då det kändes som om någon drog åt ett spännband stenhårt runt lungsäckarna. Det gick bara inte få ner luft i dem, vilket är rätt illa när man som jag har nästan 8 liter lungvolym i normalfall. Detta var det klart värsta astmaanfall jag haft på säkert 15 år, och det var rätt nära att jag fick ringa 112 och försöka väsa fram min position. Lite gamla andningstrick från ungdomen fick det lyckligtvis att vända och jag kunde ta mig hem för egen maskin. Det besynnerliga är att detta inte uppstår i gymmet eller när jag cyklar till jobbet. På cykeln kör jag långt mycket hårdare så uppvärmning är nog inte en faktor heller. Jag begriper faktiskt inte vad som orsakade detta, men springa kunde jag i alla fall inte göra. Förlåt kroppen, det var ju hemskt oartigt av mig att försöka ge dig bättre kondition.

Så den naturliga följdfrågan är ju vad min lekamen håller på med egentligen. Är detta tacken? Är den här orgien i fysiskt förfall det bästa någon med min livslott kan uppnå? Kommer det fortsätta dyka upp nya defekter i det här tempot tills jag dör under tyngden av de ackumulerade åkommorna? Det känns ju måttligt motiverande måste jag säga.

Kroppjävel.

Träningsvardag

Jag har tränat alla dagar den här veckan hittills. Så här brukar det gå till:

• Upp halv sju, smygande, så inte flickvännen störs.
• Frukost.
• Toabesök, borsta plythålet osv.
• Skopa i aminosyrepulver i två shakers: En att dricka innan och en efter träningen. Detta är mitt enda kosttillskott.
• Trä på tightsen och gårdagens t-shirt (den ska ändå svettas ner så det gör inget om den är lite unken).
• Packa ryggsäcken i rätt ordning (dvs omvänd användningsordning):
• Byxor. Dessa innehåller telefonen men jag tar ur nycklarna eftersom jag ska in i cykelförrådet sen.
• T-shirt eller annan tröja.
• Strumpor och kalsonger, eventuellt en bonuströja att ha när jag cyklar hem eftersom jag blir vrålsvettig då.
• Handduk.
• Påsar för nedsvättade kläder: En för tightsen eftersom de ska handtvättas sen och inte behöver besudlas med resten, och en för strumpor/kalsonger/t-shirt.
• Shakers.
• Skor.
• Ska jag ha skjorta får den ligga överst för att inte bli så skrynklig. Hänger den isf i gymskåpet när jag packar ur.
• Ryggsäcken har hänglås, gymkort, deo, hudkräm, kam, tejp (för härjade tyngdlyftartummar) och magnesiumpåse konstant liggande i de övriga facken.
• Flytta ner hårknuten i nacken så cykelhjälmen får plats (har den normalt lite mer i samurajhöjd).
• På med skor och ta hissen ner till cykelförrådet.
• Genom 3(!) låsta dörrar för att komma in i förrådet. Lås upp cykeln, lägg nycklarna i ryggsäcken eftersom tightsen bara har en liten mikroficka.
• Ut genom samma tre dörrar, upp med hissen, och trampa iväg dryga halvmilen till gymmet.
• Lås fast cykeln.
• Lirka ut gymkort ur ryggsäcken för att checka in på Sats.
• Paxa lämpligt gymskåp, hänga upp eventuell skjorta, in med cykelhjälm.
• Plocka fram skor, hänglås och shaker #1.
• Dricka måttligt smarriga aminosyresörjan och snöra på skorna.
• Flytta upp hårknuten igen eftersom den annars är i vägen om man ligger ner eller har skivstång bakom huvudet.
• Lås skåpet, nyckeln i minifickan i tightsen.
• TRÄNA!
• Av med tröjan, vrida ur den värsta svetten i handfatet eftersom den nu ska ligga och gro i en plastpåse 9-10 timmar.
• Sortera plaggen i de två påsarna.
• Fram med handduk, ur med hårknut, duscha.
• Försöka torka håret så gott det går med handduken.
• Den smart packade väskan har nu ombyteskallingarna överst, på med dem men vänta med resten pga klimakterieeftersvettningar.
• Kamma ut det blöta håret.
• Hudkräm så man inte flagnar som en jävla grankotte (min hud är samarbetsvillig som en pepparsprejad järv).
• Föna håret hyggligt torrt så det inte bildas alger och annan flora/fauna i hårknuten sen.
• Kamma ut håret igen eftersom det nu blivit trassligt pga hårfön. Sätt upp i knut (alltså detta jäääävla hår, SKAFFA ALDRIG LÅNGT).
• Drick shaker 2, gärna så mycket iskallt vatten som möjligt för att försöka stävja eftersvettningarna.
• På med övriga kläder.
• Ut till cykeln, rulla de sista hunda meterna till jobbet (med hjälmen nu hängande på styret pga inkompabilitet med hårknutens position).
• Lirka in cykeln genom ett par dörrar till innergården och låsa fast den i nåt som ser stabilt ut.
• JOBBA!
• Ner med hårknutjäveln igen, medan kollegorna förtjust drar Fabio-skämt.
• Byta till tröja man kan svetta ner, om man har med sig en sån.
• Lirka ut cykeln och trampa hem.
• In med cykeln genom port, hiss och 3 dörrar till, låsa fast den i väggen.
• Av med byxor och tröja eftersom jag nu svettas hysteriskt igen.
• Packa ur väskan: T-shirt som fortfarande är dyngsur hängs på balkongen pga odör, underkläder hängs i badrum, tights handsköljs i handfatet och hängs över duschdraperistången.
• Gårdagens balkonghängda t-shirt tas in och läggs i tvättkorg tillsammans med gårdagens badrumshängda kaslonger och strumpor.
• Hänga upp handduk, packa upp skor och diska ur shakers (aminosyror som blir stående luktar inte vårbris direkt. Det bildas nya livsformer DIREKT).
• MIDDAG OCH ANNAT NORMALT LIV!
• Lägg fram morgondagens kläder i vardagsrummet så jag slipper härja runt i sovrummet morgonen efter och väcka flickvännen.
• Låt t-shirt och strumpor ligga framme av samma anledning.
• SOVA!

Att jag orkar alltså. I kväll tänker jag nog bli full och äta onyttigheter.

Mitt nuvarande benböjsupplägg

Jag är ju fortsatt kass på att följa program, men ungefär såhär brukar det se ut nu när jag kör böj:

• Uppvärmning på cykel eller crosstrainer
• Stretcha soleus (inte gastrocnemius)
• "Shoulder dislocations" med träpinne (gör 10, greppa 3 cm smalare, 10 till, osv)
• Böj utan stång för att avgöra om det behövs nån höftstretch eller ej
• Enbart stång
• 5-10 repetitioner på ca 60% av 5RM, avsluta sista med 10-15 sekunder paus i botten för extra stretch. Försökt hålla torson upprätt och tving höfterna att ligga mellan fötterna snarare än bakom
• 3-5 repetitioner på ca 80% av 5RM
• Beroende på känsla i kroppen, kanske 2-3 rep på 90%
• 3 set à 5 reps på 5RM-vikt eller strax över om jag vill testa att öka
• Gå ner till 70% av 5RM och gör 20 böj i rad

Om ni aldrig testat 20 reps i rad på böj så kan jag meddela att den sista punkten där är mentalt rätt jobbig. Jag brukar tänka såhär: De första 5 är uppvärmning. Nästa 5 är ett vanligt set. Sen får man lyxen att göra fjuttset med bara 3! Sen en till sån. Sen får man göra små lätta tvåor, och det orkar man ju alltid, eller hur? Så 5+5+3+3+2+2. Jag brukar ta ett par extra andetag med de där intervallerna också, 2-4 stora klunkar luft brukar vara lagom.

Sådär är det alltså oavsett om jag kör vanliga eller frontböj. Efter det blir det oftast ryckböj (eller vad fan ska vi kalla over head squat på svenska?) och där kör jag just nu stång x 10, 40 kg x 5, 50 kg x 5, sen 55 kg x 5 x 3 om det känns okej, annars stannar jag på 50.

Eftersom jag uppenbarligen inte är särskilt stark gör ni säkert bäst i att inte följa det här schemat,  men där har ni det i alla fall. Jag undrar hur jag hade sett ut om jag gjorde sådär med bröst/armar 3 gånger i veckan i stället för benen?

Det här med "blir stark"…

Jag verkar inte bli särskilt stark när jag ägnar mig åt löpning och öl, så i dag gick jag ner till gymmet i stället för att springa söndagsrundan. De där 110 kg i böj som det bara blev två av förra gången blev 3 nu. Den fjärde gick åt helvete men det fanns skyddspinnar så det var lugnt.

I dag filmade jag faktiskt mitt försök, lite för att se om det är ryggen som ballar ur precis som jag trott, och mycket riktigt tappar jag anspänningen i ryggen, främst övre delen, vilket gör att jag rullar framåt och allt är kört. Man ser att jag är slapp där redan när jag lyfter stången ur racket:



Jag tänkte att OH-squat borde stärkt de där musklerna, men uppenbarligen inte tillräckligt mycket. Så jag körde lite superstrikta vanliga marklyft, några med ryckfattning, RDL och lite good mornings efter böjen i dag. Som man kanske anar av tröjans klibbighet i videon var det ca 40000 miljarder grader varmt där inne så det dröp så mycket svett från mig att jag inte lyckades hålla händerna helt torra, vilket i sin tur gjorde greppet i mark lite svårt. Jag har alltid varit ideologisk motståndare till dragremmar men i dag hade det faktiskt varit befogat.

Jag kör inte riktigt divebomb-stuket på nervägen i videon men testade det på lite lägre vikter och börjar tro att det kan vara rätt effektivt om man bara vågar och inte tappar position.

Tyvärr hör ni i videon vad jag tvingas lyssna på när jag tränar. Men genom att jag hade med telefonen kunde jag i dag blästra själen med Corpsessedmedan jag slungade skrot, och det kändes onekligen lite bättre. Jag köper en liten ipod-manick när Apple släppt de nya om en månad.

Så sant

Källa: Nånstans i labyrinten Tumblr.

Ursäkter och undanflykter

Det blev förstås inga 5 böj à 115 kg i morse. Det blev 2 på 110 följt av egots kölhalning och skamset nötande på 100 kg istället. Jag testade att köra "divebomb"-stuket med att droppa ner väldigt fort i botten men upplever att jag får mer problem på uppvägen då.

Efter nederlaget i vanliga böj blev det lite trötta frontböjar på 80 kg och 3x5 på 50 kg OH-squat. Jag borde ha testat 55 men mådde lite unket ända sedan jag klev upp i morse, kanske pga en halv burk jalapeño i magen. På slutet hann jag med lite bicepsdisco och sittande axelpressar som kändes helt meningslöst, men jag orkade fan inte böra köra utfall eller marklyft.

Så varför kan inte mina lår, som med all sannolikhet har en hel del mer muskelmassa, alstra det tryck som Jessica North klarar? Som utlovat har jag författat en massa undanflykter:

• Jag gillar öl och chips lite för mycket
• Jag tränar inte varje dag som hon gör
• När jag väl tränar pressar jag inte mig själv särskilt jättehårt
• Jag springer och cyklar en hel del vilket tar udden av explosiviteten

Poängen är tyvärr att det där är undanflykter; En ursäkt är en utomstående faktor som jag inte rår över, men allt det där är mitt eget fel. Ingen annan kommer rätta till det där åt mig. Vill jag bli starkare så måste jag (och ingen annan) ändra allt det där. Så, vad göra?

• Jag måste börja med ett program igen, och jag måste hålla det stenhårt. Programmet måste innehålla inbyggd progression så att jag inte kan bli bekväm och stanna på samma vikt eller skippa set här och där. 
• Jag måste lugna mig med ölen och tillhörande hälsokost, speciellt då jag i sann svensk sommaranda behandlat levern som om den vore Syriens civilbefolkning.
• Distanslöpningen får bytas mot intervaller och backträning i stället för långlopp.

De första två punkterna är jag ganska peppad på, men den sista känns fruktansvärd eftersom jag älskar löpning. Eventuellt kanske jag springer ett par månader till och drar ner under vinterhalvåret, för jag är nog inte redo att göra slut med Årstavikenrundan riktigt än.

Killarna mot tjejerna

Med high bar har jag bara gjort singlar på 120 kg i knäböj, men kan den här tjejen göra 5 på 115, men den där vandrande-pinne-kroppen dessutom, så ska väl fanemej jag också greja det:



Jag ska testa i morgon och lovar på heders att erkänna nederlag om det skiter sig. Jag lovar även att komma med väldigt långsökta bortförklaringar.

OS-lyftningen

Kollar ni nåt på OS-lyftningen? Ilya Ilin levererade här om dagen men Klokov och Akkayev har båda mystiskt droppat ur 105kg-klassen och flera Ukrainare har också försvunnit. Visst kan det vara riktiga skador i vissa fall, men det känns väldigt mycket som om de överaskats av att WADA visat sig ha någon sorts professor Balthazar-test för att upptäcka den senaste varianten av dunderhonung som de tagit. Så nu väljer de hellre att dra sig ur än att åka på 4 års avstängning och därmed även missa nästa OS. Jag hoppas jag har fel, men kom igen... jag har ju aldrig fel.

Om man dessutom väger in t ex hur Armeniens Meline Daluzyan ser ut så blir det ganska svårt att låtsas som om doping inte är en extremt stor faktor inom tynglyftning. Sen fattar jag varför vissa väljer att ta de riskerna och bli världsbäst hellre än att skippa fusket och vara garanterat chanslös: I de stora lyftarländerna kan man leva på lön från staten om man är framgångsrik, så att spritsa hästmedicin i skinkan är många gånger skillnaden mellan att aldrig kunna leva på sin sport och att kunna träna på heltid med en inkomst klart över riksgenomsnittet.

Jag hoppas i alla fall att Albegov och Salimi får en bra duell i 105+ på tisdag. Jag hejjar lite på Albegov eftersom han har mäktigare lår. Jag utgår från att båda byggt upp sin fysik och styrka med hjälp av lite mer än färska grönsaker och friskt humör, men om alla gör det så är det väl rättvist och mäktiga lyft är mäktiga lyft.