Den här utlovade Starting Strength-utvärderingen

Att jag ska orka skriva någon seriös utvärdering av mitt försök att köra Staring Strength ser allt mindre sannolikt ut. Dels för att jag är lat och dels för att jag inte har så mycket att säga. Det var jättenyttigt att följa ett program noga och jag kommer nog göra det fler gånger och över längre tid (men andra program). Att läsa på om biomekanik, hur man ska sköta andningen mellan repetitionerna, säkerhet och en massa om lyftteknik var väldigt bra och jag rekommenderar boken till alla som är intresserad av något av det där. Jag fick ut mycket mer av boken än av hundratals timmar trålande av internetforum på den punkten.

Vad jag inte rekommenderar är "low bar" knäböj. Dels för att jag själv fick så förbannat ont i armbåge och axel av det och faktiskt fortfarande är känslig där, och dels för att ju mer jag läser på om olympiska lyft och generell skivstångsträning så verkar low bar-tekniken ha väldigt klent existensberättigande.

På Glenn Pendlays forum finns en tråd där man för miljonte gången ältar detta med low bar vs high bar som jag tycker är väldigt läsvärd. Har man vant kroppen vid low bar-varianten så har man väldigt, väldigt mycket att lära om den dag man ska börja med olympiska lyft. Detta brottas jag tyvärr med själv nu. Som de påpekar ganska tydligt i tråden är problemet inte i första hand stångens position på ryggen—det skiljer kanske 10 cm i bästa fall—utan hur fot-, knä- och höftled positioneras i relation till varandra i bottenläget. Kolla på bilden ovan (som jag stal ur den där tråden): Med high bar low bar enligt Rippetoe-skolan är man som figur B i botten medan high bar, förutsatt att man kan bygga upp tillräcklig rörlighet, är närmare figur A. Fundera nu på vilken av de två som är mest lämpade för att hålla en vikt på raka armar.

Kruxet är att sätta sig ner mellan fötterna i stället för att skjuta ut röven som en lastkaj bakåt. Jag har alldeles åt helvete för orörliga fotleder—notera att figur A har extremt brant vinkel där—och hela bäckenet och insida lår behöver bli rörligare. Hälsenorna är kanske det mest svårstretchade man har, men jag nöter vidare.

Starting Strength-boken är ändå bra med alla diagram och insikter den ändå bjuder på, men ska läsas med kritiska ögon. Jag kommer aldrig mer böja low bar men det kanske passar för andra, lite beroende på hur man är byggd. Mer om det i den där tråden på pendlayforum.com. Jag tycker programmet i sig är bra och jag kommer fortsätta med marklyft, axelpressar, bänkpress och förstås böj.  Starting Strength i bemärkelsen program plus bok är och förblir en utmärkt startpunkt för den som vill bygga styrka och lära sig lyften på ett säkert sätt. Skit i low bar bara.