onsdag 16 maj 2012

Benman begins

Jag som är van Sats Jehovas-iver att sälja gymkort och neonspandex tänkte i min enfald att jag skulle få någon sorts "hej och välkommen"-indikation i brevlådan efter att medlemsavgiften till Stockholms Atletklubb var inbetald. När jag efter drygt 2 veckor mailade och frågade lite försynt om det var något medlemsbevis på gång fick jag veta att "nåt sånt orkar vi fan inte skicka ut. Bara kom förbi så kör vi".

Så efter en grisig 9 dagars arbets"vecka", varav 8 dagar med övertid, så knatade jag bort till lokalen och knackade på (eftersom mitt passerkort förstås inte kommit). Göran utbrast "välkommen i församlingen" och jag hejade lite trevande på folk. Nästan omedelbart släppte en kille vad han hade för händerna (120 kg, närmare bestämt) och började coacha mig i ryck. Jag har aldrig tränat ryck förutom den där gången jag testade på egen hand och omedelbart slog snoppen i stången. Den grad av hängivenhet och hjälpsamhet han visade en total främling är alldeles fantastisk. Efter att ha gjort exakt alla fel man kan göra så slutade det efter en timme med att jag gjorde tre alldeles kompletta olympiska ryck. Att jag gjorde det med 30 kg och att ett par 9-åringar slentrianryckte vad som såg ut att vara 40 kg behöver vi kanske inte älta i onödan.

Det var så sjukt jävla roligt och Jari, som min spontancoach heter, fick hela tiden säga åt mig att pausa mellan lyften för jag ville bara försöka igen och igen och igen. Jaris bror(?) Janne hjälpte också till. På Sats pratar jag inte med någon men här var det liksom självklart att snacka med alla (eller så blev jag plötsligt sociopat). När Crossfitfrälsta pratar om sammanhållningen och "familjen" så menar de kanske något sånt här. Så nu kommer jag träna här några gånger i veckan:


När jag kom hem så hade jag faktiskt fått ett passerkort i ett litet kuvert med handskriven välkommen-i-gänget-hälsning. Det här kommer bli hur bra som helst.



6 kommentarer:

  1. Nu blev jag avundsjuk! Tur att jag har ont i underarmen igen, annars hade min avundsjuka nått groteska proportioner... Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Men fy fan vad fint! Blir ju tårögd här.

    SvaraRadera
  3. Men vafan börja ni också! Det finns hantlar, kettlebells, nån bänk och chinsräcke. Vad mer behövs? OK, man får inte väsnas öht innan kl 10 men ska man bara rycka i hantlarna eller köra böj är det ju lugnt.

    SUPERBONUS: MAN SLIPPER SATS-MUSIKEN!!!

    Patric: Vad har du gjort med underarmen egentligen? Om du har jobbigt med greppet så är det ju mycket som blir svårt men det går ju nöta frontböj så länge.

    SvaraRadera
  4. Och Sara förresten, jag ska spela skivor på nån utomhusfest (dagtid!) i Högdalen i dag och satt just och lyssnade på Cydonia - Animals och kom att tänka på dig =)

    SvaraRadera
  5. Ahmen åh! Dubbelfint!!
    1. Ska överväga saken om jag gör slut med min pt.Bor ju på.rätt ställe för sak.
    2. Satan vad fin kväll det ska vara då. Som sig bör en ravekväll. Jag borde varit där och visat var skåpet ska stå. Cydonia!!! Jag tappar orden!

    SvaraRadera
  6. Underarmen... Så här tänker jag. För femton år sedan; för mycket rackersport samtidigt som examensarbetesmusarm. Innan dess; klättring skapade överrörlighet i skulderbladsområdet. I tolv år har jag tokpaddlat utan bra teknik... Och nu senaste åren har jag börjat bygga styrka som ska räcka, och minska på överrörligheten bak och minska på framåtrotationen (korta bröstmuskler) så snart är jag frisk och stark på riktigt. :) Men det blir lite backlash ibland, till följd av paddling. Borde bara köra OL tor jag... :) Synd att jag är så jäkla förtjust i paddlingen sommartid. ;) Tur att nu jag har riktigt bra råd med mig. Det blir snart bra. :)

    SvaraRadera