Mat ska man äta va?

Kalle skrev ett himla bra inlägg om mat som ni borde läsa. Jag har filat på en egen kostrådspredikan ett tag och fyrar av det här inlägget nu även om det kanske känns lite härmigt.

Mina 185 cm kropp har vägt 95 kg som mest. Där tyckte jag det räckte och började springa. Ett år senare vägde jag 77. De 18 kg jag trollade bort berodde till allra största delen på att jag rörde mig mycket mer. Jag drack öl och åt chips, kakor, pizza, glass och godis. Inte lika ofta som innan och inte lika mycket, i bland inte ens varje vecka, men jag bojkottade inget. Jag höll absolut inte på med någon sorts lågkolhydratdiet, men lärde mig räkna kalorier för att få någon sorts grepp om vad jag stoppar i mig egentligen.

Om man räknar kalorier på allt man äter i en vecka så kan man det rätt bra sen och kan höfta sig genom resten av livet. Att vara helt aningslös kring kaloriinnehåll är lite som att inte kunna skillnad på höger och vänster: Man blir kanske inte föremål för en Kanal 5-dokumentär men det är ändå en väldigt opraktisk kunskapslucka. Täpp till den.

För mig var valet mellan att antingen leva på gröna äpplen och frigolit eller röra på mig mer helt självklart, och det gick uppenbarligen bra. Det kommer veckor när man inte går ner i vikt alls och man går upp i bland och allt sånt, men räknar man kalorierna och låter bli att blackout-mula 8 Twix i mathålet så kan man tryggt luta sig mot att så länge förbrukningen överskrider intaget så kommer man gå ner över tid. Jag är helt övertygad om att snacket om "låg metabolism" och "kan inte gå ner" och "har verkligen försökt" är ljug. Har man en ätstörning så att man är oförmögen att med viljekraft kontrollera sitt intag så blir det förstås svårt, men då är det inte en bantningskur man behöver utan medicinsk hjälp. Man kan ha mer eller mindre svårt med den där kontrollen men då gör man åtminstone klokt i att erkänna för sig själv att det är kontrollen som är problemet, inte att man magiskt absorberar kalorier ur luften som någon sorts fotosyntes. Man kan också skita i kontrollen och bara springa vart man än ska.

Jaaaaa det är skillnad på om exakt alla kalorier kommer från majssirap eller från vildhavre, men ät vanlig mat för fan. Den lilla potentiella skillnad i fettinlagring som uppstår för att du råkar få en del av dagens kolhydrater via raffinerat socker i stället för brysselkål kan man gladeligen skita blankt i. Man mår sämre av att äta sämre mat oavsett överskott eller underskott på kalorierna, vilket är tillräcklig anledning att inte bygga matpyramiden av kokosfett, sockervadd och red bull.

De här kvällstidningsmupparna som läst en illa genomförd studie där 9 personer fått testa att leva på enbart Leucin och råa kakaobönor och sen skriver femton böcker om någon ihopljugen diet som ska ge alla evigt liv kan ni skita fulständigt i. Ni ska förresten inte läsa kvällstidningar alls: Sluta surfa in på deras sajter också. Att blockera deras existens ur era liv är det bästa hälsotips ni kommer få i den här bloggen.

Just nu äter jag som en muddringspråm för att försöka lägga på mig lite kött medan jag kör det här programmet. Kruxet är att det verkar som om min förbränning tack vare ständiga helkroppsövningar är i nivå med en döende sol, så vågen var bara upp på 87 och vände. Men det kanske blir lagom att landa strax över 90 i slutet av mars.

Just ja, jag är vegetarian också. Jag stoppar i mig mjölkprodukter men inga djur. Och ni Stockholmsvegetarianer: fisk är djur, bara så ni vet. De kommer inte från fiskbusken, oavsett vad ni hört nån hävda i baren på Riche. Kosthållningen är inte av hälsoskäl och har aldrig varit, utan beror på att jag är en så jävla god människa. Vegetarian av etikskäl, alltså. Jag tycker man borde vara vegan, men orkar inte. Den här bilden av att man måste äta björn till frukost för att bli stor och stark är skitsnack. Jag är ingen koloss, vilket ni kan lista ut av statistiken 86 kg på 185 cm, men ser inte ut som sinnebilden av en minkfarmsmarodör med konkav bröstkorg och salta pinnar till ben heller. Visst behöver man protein till musklerna, och är man lat kan man som jag sörpla i sig lite aminosyror kring passen. Enligt ganska pålitligt forskarfolk funkar det bättre än vassleprotein och sånt.

Alla saffransdyra specialpiller med ämnen utvunna ur spindelväv eller vad fan de nu hittar på kan ni skita i. Jag garanterar att det finns hundra saker du borde ändra i din träning som ger mer effekt. I ett ögonblick av grumlat omdöme köpte jag en hink Vitargo, nån sorts trickfilmad specialkolhydrat, för att jag ska få i mig lite ny energi efter träningen (jag äter frukost innan). Tyvärr smakar det som härsken pulvermos och tapetklister, så ni kan ju lära av mitt misstag och lägga veckopengen på t ex riktig människoföda i stället.