När jag var nyinflyttad hit ner till fjollträsk körde Sats en reklamkampanj med payoffen "Justify your rotten lifestyle" med bilder på söliga burgare och annan skräpmat. Jag som jobbar med reklam är ganska svårimponerad vid det här laget, men ett decennium senare minns jag ändå den där kampanjen, för så tänker jag ganska ofta: Chipsmiddag är okej för jag tränar ju. Jag orkar inte leva på groddar och ångkokt blomkål hela tiden.
I onsdags gick jag och drack ett par öl med min pappalediga kollega Håkan på Oliver Twist. Mina öl var på 7,7 respektive 10,0%. Lite som att dricka kolsyrad lacknafta, ungefär. I torsdags hade vi lite bärs på jobbet och jag sög i mig ett par. I fredags blev det 3 (minst?) vapenklassade öl till på Oliver Twist, och i lördags kände jag för att sitta och 3D-modellera monster och dricka vin, så jag sörplade i mig större delen av en flaska rött framför datorn.
Efter kanske 4-5 timmars kallsvettig, fläckvis sömn konstaterade jag i morse att någon skruvat upp gravitationen till 11. Kroppen kändes som en sån där firmafestsumodräkt, fast fylld med sylt. Med balans som ett timsgammalt girafföl (giraff-föl, inte giraff-öl) stapplade jag runt och knölade in frukost in nyllet och trädde på saker på kroppen, samtidigt som jag bad till den mörke fursten att det skulle utbryta någon sorts naturkatastrof eller krig så jag slapp gå till gymmet. Genom köksfönstret syntes till min stora besvikelse inga tecken på bibliska farsoter, så ett av världshistoriens mest motvilliga gymbesök blev av.
Uppvärmningen på löpbandet kändes som om det var inställt på miles per hour i stället för km/h, plus den syltfyllda sumodräkten förstås. På mina 15 schemalagda minuter hann jag tänka "dra åt helvete, jag kliver av, det går inte" och fantiserade ihop tre olika skador av varierande sanolikhetsgrad jag skulle kunna simulera inför de andra gymbesökarna.
Jag uthärdade mirakulöst nog hela uppvärmningen, och kände att jag nog var minst lika grym som han i 127 timmar. Så fort jag klev av blev jag väldigt angelägen om att gå på toaletten. Jag ska inte beskriva i detalj vad som hände där inne, men om det hade ringt ett par ryska naturgasprospekterare och lagt anbud på mitt matsmältningssystem hade jag inte blivit förvånad.
Där hade jag ju kunnat sluta på topp och gå hem, men sumodräktssylten hade fastnat i omdömeskompassen så jag började med knäböj. Med enbart stången tappade jag balansen på tre böj i rad, och med 60 kg fick jag hjärtklappning. Allt detta hade jag förtjänat: Det var mitt eget fel som inmundigat rusdryck 4 dagar i rad och sovit för lite. Detta var straffet, och här fanns en lärdom om att man kanske inte ska försöka bli stark samtidigt som man lever som om det är sista kvällen på en språkresa till Kos.
Men så hände det: På 70 kg satt plötsligt tekniken och det kändes lättare (!). Jag fick storhetsvansinne och lade på rekordvikten 102,5. Jag ska inte säga att det gick lätt, men jag gjorde 3x5. I sista repetitionen lät jag som en myskoxe med foglossning och hade en teknik som hade fått en kiropraktiker att självantända, men jag fick fanemej upp vikten.
Träning ska vara jobbigt, men det ska inte kännas som man bor i en sopbil som flyr från polisen på en gropig skogsväg. Jag tror jag testar att dra ner på alkoholen lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar