fredag 22 oktober 2021

Saker går sönder

När man bloggar med olympisk frekvens hinner det hända en del mellan uppdateringarna. Men först det som hände strax innan förra uppdateringen: Min fru och jag separerade i januari 2020 efter nästan 16 år tillsammans. Det tog udden av träningslusten (och livslusten), så därav stiltje här. Jag sade upp mig från jobbet strax därefter i sann bränn-alla-broar-anda. 

Jag har tidigare klagat på bristande rörlighet i höger fotled vilket ger mig en vridning i botten av böj när knäna måste ta vägen någon annanstans än framåt över tårna, och det där eländet skördade till slut det ultimata offret: Min högra mediala (yttre) menisk har som i ett kvarnhjul mellan lårben och skenben vridits sönder. När menisker pajjar brukar det gå en flisa som man kan behöva operera bort om man har otur, men i mitt fall skiktades den i två nu helt separata lager. Tydligen väldigt ovanligt och mer eller mindre lönlöst att operera eftersom halva menisken försvinner och man är närmast garanterad artros i stället.

Sen kom covid och man var ändå inte så sugen på att gå på gym.

Så jag har inte böjt sen våren 2020, och tänker att det nog är slut med sånt i största allmänhet. Jag har nu sen en månad ett Sats-kort igen och eftersom jag både haft covid (rekommenderas ej) och är dubbelvaxad så har jag börjat skivstångas lite igen. Jag har testat lite böj på fisvikter och knät är inte direkt överförtjust, men när jag ställer upp assymetriskt med höger fot pekande mer utåt redan från start, så KANSKE det kan gå att böja i bland? Jag lär få ta tillbaka detta rätt snart men vafan jag kan inte ge upp helt än. Mitt pers kanske får stanna på 140 men jag är svårt beroende av böjträningsverk.

I somras blev min cykel stulen, så där rök även den sista kondisträningen (meniskhelvetet gör ju att löpning bara är att glömma). Så mitt fysiska skick är ju verkligen inte kul just nu, och i ett försök att hitta nån kondisgrej som funkar har jag börjat med roddmaskin. För drygt 7 år sedan testade jag min 2km-tid och var nära döden efter att ha klockat 7:42. I dag, nu med god marginal över 40 år gammal, 6 kg tyngre, post covid och sällsynt otränad, såg det ut såhär:



Objektivt ingen tid att skryta med men än är det lite krut i gubbkroppen.

onsdag 19 februari 2020

Jag knäböjer, därför finns jag

Livets ruttenhet har nått helt nya nivåer, så jag orkar inte blogga. Men jag böjer lite i bland. Sover och mår ruttet så jag eldar inte på så hårt men böjen bak är femmor på 110 på sistone. Skulle säkert gå med 120 men väntar tills jag inte är ca en liten motgång bort från att bo under en bro och skrika åt lyktstolpar.

tisdag 12 november 2019

Avbrottning

I september, precis på slutspurten i böjprogrammet, blev jag givetvis förkyld. Jag blir ofta hängig ganska länge av sånt så när det till slut släppte efter nästan två veckor så flaxade jag iväg till USA på en jobbresa i två veckor. Där blev det lite löprundor och hotellgymsdräll, men ingen skivstång.

Så efter typ en månad utan böj kom jag till slut igång lite igen, men det var ingen idé att försöka dra igång programmet igen; Det där 140 kg-försöket kräver mer startsträcka än så för en som fyllt gubbe. Jag har kört mina femmor på 100 titt som tätt men även unnat mig lite mer discogym och planlöst dräll. T. ex har jag roat mig med tior styrkevändningar från hög häng, med nån sorts touch-and-go-teknik där det blir nästan lite som en kettlebell-sving när stången når ner till låren och ska upp igen. 60 kg verkar lagom för en klenis som jag. Zack Telander förklarar lite bättre här: https://www.youtube.com/watch?v=xIF9du9dFLk

I dag började jag trappa upp lite och körde böj fram på 90, ryckböj på 70, och marklyft upp till en etta på 140: Det var en ganska bekväm vikt för femmor en gång i tiden men det är ett gäng år sedan nu. Efter det räckte det med 50 kg i de där svingstyrkevändningarna.

Jag ska väl försöka ta mig till försök på 140 i böj igen men just nu är jag mer sugen på ryck & stöt.

måndag 2 september 2019

Rapport från hatchsquat vecka 9 av 12

Höger höft har stökat allt mer. Min högra fotled är avsevärt mindre rörlig än vänster, och det gör att jag får lite konstiga vridningar i bottenpositionen: knät kan inte gå framåt utan att hälen lättar, så då roterar allting utåt i stället. Den här skevheten får sedan effekter längre upp, inte minst i just höften. Men även höger knä har haft lite fuffens för sig, så jag är generellt lite orolig. När jag dessutom kör så himla mycket böj nu blir det inte så mycket tid till övningar som skulle kunna stärka upp och motverka de här problemen.

Obekvämhet med snudd på smärta i högerhalvan gör att jag inte riktigt törs "få kontakt", i brist på bättre formulering. Jag blir liksom trevande på nedväg och får inte med mig nån studs, och det är lite som om jag är bedövad. Rörlighet är så sjukt viktigt i tyngdlyftning, allt annat bygger på att man kan komma i rätt positioner, och här har jag alltid haft problem.

I dag var det ett ganska tungt pass, med singel på 130 bak och fyra på 95 fram. Jag har pga jobbiga anledningar sovit dåligt på sistone, löptränade i går och skickade ohämmade mängder våld ner i pedalerna i morse, medan jag inför de andra 130-passen undvikit cykel och varit i bättre fas generellt. Plus då höft-, knä-, och kontaktproblemen. Detta till trots gick det okej i dag, men dubbeln på 130 senast vetefasen om det hade gått nu.

Om två veckor ska jag köra samma pass fast efter singeln på 130 lägga på 10 till för 140: Jag hade verkligen hoppats ha mer självförtroende vid det här laget men jag känner liksom inte att jag blir starkare. Inser samtidigt att jag missat att posta denna: Singel på 135 från vecka 7:




A post shared by Ola Björling (@ukiro) on

måndag 12 augusti 2019

Dubbel på 130

Dagens pass var det första jag på förhand inte visste om jag skulle klara i HatchSquat-programmet. Jag har gjort en singel på 130 kg två gånger förut men i dag stod en dubbel på menyn. Jag skippade cykelnmen sprang i går, och jag har inte slurpat i mig kreatin på nån vecka (som jag inte vet hur mycket det hjälper mig, men ändå).



Det gick vägen tack och lov. Inte jättesnyggt och jag hade inte en tredje rep i benen, men nu känns det som en singel på 135 på söndag kan gå vägen. Kanske.

tisdag 6 augusti 2019

Hatchsquat vecka 5 och vad som återstår

I dag var det dags för det pass som jag stickprovstestade innan jag satte igång, med en fyra bak på 120 och trea fram på 100 som tyngsta set. Det gick väl ungefär som för en månad sedan, varken lättare eller tyngre. Däremot kärvar höger höft en del, så jag borde nog vara lite petigare med uppvärmning och stretch där om jag inte ska dra på mig någon sorts inflammation.

Nästa vecka blir det allvar, för då ska jag tydligen göra en tvåa bak på 130, vilket jag aldrig gjort förr. Här är en förhandsbesiktning av återstående pass, med ungefärliga datum för när de blir av förutsatt att höften inte spårar ur mer:
  • Fre 9/8: Lugnt, sexa på 110 bak som max.
  • Mån 12/8: Svintungt. tvåa på 130 bak kan bli miss men fyror på 90 fram ska vara lugnt.
  • Tors 15/8: Lugnt, fyror på 110 bak. 
  • Sön 18/8: Svintungt. Hoppas köra här i stället för måndag då jag är bortrest i veckan. Etta på 135 bak blir nytt pers om det går vägen. Detta är dock det pers jag angivit för programmets kalkyl eftersom jag var så nära att ta 140, men jag har rent tekniskt aldrig gjort 135.
  • Lör 24/8: Lugnt. Efter härjig resevecka med jobb hoppas jag palla ett pass här, men med en fyra på 115 som tyngsta set borde det gå. 
  • Tis 27/8: Lugnt, femma på 110 bak.
  • Tors 29/8: Superlätt, tre set femmor på 95 bak är rena rehabpasset. Fram fyra set femmor på 65?! 
  • Mån 2/9: Tungt, etta på 130 men det ska jag ju inte ha några problem med.
  • Tors 5/9: Superlätt, 5 kg mer än rehabpasset förra veckan men fortarande lekvikter.
  • Mån 9/9: Lätt, en femma på 100 bak är det tyngsta här.
  • Tors 12/9: Lätt, första veckan med två lätta i rad.
  • Mån 16/9: TYNGST! Här kommer etta på 130 och sen etta på 140 för nytt pers. 
  • Tors 19/9: Lätt, lastar på lite fram med femma på 90 men det är inga problem.
  • Sön 22/9: Lätt, femmor på 100. Söndagsträning här då jag reser bort igen måndag.
  • Sön 29/9: Lätt, nästan exakt samma som förra passet. En veckas uppehåll här pga resa över 9 tidszoner och eventuellt får jag köra det här passet på nåt gym i USA, men passet är sån transportsträcka att det kanske inte ens behövs. 
Orosmomenten är nu på måndag med dubbel på 130 och söndag 18/8 med nytt max 135, sen några veckor respit innan det smäller 16/9 med 140 som jag verkligen hoppas jag kan ta den här gången.

Programmet verkar inte bygga till maxförsök i böj fram men jag antar att jag gör ett sånt test när allt är klart. 

fredag 26 juli 2019

Sommarprogrammet

Jag har nu avverkat 3 veckor, alltså 6 pass, av Hatch Squat. Jag får fortfarande träningsvärk, vilket är lite imponerande. Annars brukar man ju vänja sig, menar jag.

Just i dag, tropikvarmt väder och semestersegt sinne, kändes allting lite extra motigt. Hade jag inte haft ett program att bocka av hade jag nog övergått till allmänt gymdräll tidigare men nu nötte jag på, och lärdomen är att det kan lossna även vid en dålig start. Det var lätt schema i dag, en åtta på hundra bak som värst, vilket underlättade.

Höger armbåge smärtar en hel del, mest vid bicepsövningar (så alla sorters armdrag), men även lite vid böj bak. Jag upptäckte i dag att om jag har tummen ovanpå stången tillsammans med de andra fingrarna blir det inte lika bråkigt. Jag hoppas det knepet låter mig fortsätta med programmet.

Drag där man inte använder biceps nämnvärt funkar bra, likaså pressövningar. Stötdrag till 100 flög upp mot vårtgårdarna i dag, måste testa att vända den vikten snart. Sen femmor stötmark (stanna vid klippet) på 110 och 120 som också kändes superlätta, men för att ducka min tendens att lasta tills formen kollapsar stannade jag där.

Sidnot om stötmark: Alla som säger att frivändningar börjar som ett marklyft kan ni pepparspraya direkt, de vet inte vad de pratar om. Positionerna, stångbanan och inte minst intentionen är en helt annan. Jag är ganska genuint ointresserad av maxning i marklyft, eller av traditionell styrkelyftsmark i allmänhet, så jag fortsätter nog med mina stötmark och de lite lägre vikter de medför.

Sist Klokov-pressar som jag inte kört på 2-3 månader, men hade blivit tydligt starkare i nu, troligen tack vare vanliga striktpressar och allmänt stångkrångel. Det är små muskler som blir trötta fort här så jag kör som alltid en pyramid med fem set totalt, där tredje är tyngst. I dag 40, 42,5, 45 och sen ner igen. Inga skrytvikter direkt men det här är en övning man blir ödmjuk av (om man inte heter Klokov och pressar 130).

onsdag 3 juli 2019

Dags för ett program kanske

Mitt gymmande bygger helt på stundens infall just nu, visserligen med fokus på böj men helt befriat från långsiktiga planer. Det är inte särskilt optimalt om man vill uppnå specifika mål annat än "gå och träna", men min relation till träningsprogram är inte särskilt imponerande. Som många andra halkar jag ur väldigt lätt, men nu har jag ju tränat regelbundet ett tag så det är kanske dags för ett nytt försök.

Jag vill ju fortfarande ta 140 i böj, men jag vill också fokusera mer på de klassiska lyften igen. Så jag började nosa runt efter någon sorts benprogram som skulle vara kompatibelt med det. Jag har läst lite om periodisering och hur man beräknar relativ last för olika reps/set vid diverse procent av 1RM och  tror 4-6 veckor med högt tryck, där alla pass är uppe och nosar på maxlast, är vad jag pallar innan jag behöver en vilovecka. Seriöst tränande lyftare kör i bland 8-12 veckor med sånt men dels är jag 40 och dels ingen atlet. Så många program sållas bort redan där.

En kollega sa nyligen att han gjorde stora framsteg i sin bakböj genom att köra väldigt mycket böj fram, vilket normalt inte anses ha så mycket påverkan åt det hållet. Men han sa att det stärkte upp hans rygg och förbättrade hans positioner på ett sätt som gav stor utväxling i böj bak. Jag har tänkt på det där och tror det ligger nåt i det: Är t ex ryggen svag i böj bak så blir den såklart starkare av att träna mer böj bak, men att punktmarkera den lite mer med en annan övning kan ge samma effekt snabbare. Så jag vill ha ett program med böj både fram och bak.

Efter idogt googlande hittade jag Hatchsquat.com. Det blandar böj fram och bak i samma set, två dagar i veckan. Det gör ju att jag kan köra andra lyft ett tredje och kanske fjärde pass i veckan, och rena böjpass de andra två. Programmet verkar dra ner trycket ungefär i den period jag börjar bli mosig, det är solklart baserat på periodisering snarare än linjär ökning, och om jag matar in 135/110 som mina max ser det ganska görbart ut, med PR-försök på 140 bak vecka 11.

Som ett stickprov gjorde jag dag 1 för vecka 5 i dag, och det gick ju bra. Det blir mycket volym men jag tror jag skulle palla det här i 12 veckor.

 

 Jag var lite orolig för trean på 100 kg fram, men den gick ganska fint. Så frågan är om jag redan nu ska få hybris och sätta 140/115 som mina max? Då hade jag behövs göra sista fyran bak på 125 kg vilket börjar bli rejält gränsfall. 

Att Bli Fortsättad…